Bland dagens nyhetsnotiser kan vi läsa hur ogräs nu har anpassat sig till de växtgift som under lång tid har använts för att hålla genmanipulerade grödor fria från nämnda ogräs. Denna nyhet fick mig att tänka på en episod från den tid jag bodde med min familj i USA. Vid den tiden, runt 1990, arbetade jag på ett universitet i centrala Illinois.
Illinois är en av staterna i centrala USA, ”The Heartland” eller ”The Midwest” som man ofta kallar dessa delarna av Amerika.
De flesta känner nog till Illinois största stad, Chicago, men den största delen av Illinois ser inte alls ut som området runt Chicago. I söder finns kolgruvor och landskap som mer påminner om sydstaterna runtomkring som Kentucky och Tennessee, i norr alltså Chicago och Lake Michigan. Den största delen av Illinois, den centrala, är ett helt platt odlingslandskap. Här kan man köra i timmmar längs spikraka vägar med majsfält växande meterhöga på båda sidorna av vägen.
Majs. Source: wikimedia commons.
Majsen är viktig i Illinois och därför hälsas också den mogna majsen på ungefär samma sätt som vi i Sverige uppmärksammar den första nypotatisen eller de första jordgubbarna. Färska nyskördade majskolvar säljs från enkla campingbord längs med vägarna och den som kan skörda först säljer mest. Så det är lite tradition att äta majs när den blir mogen och helst äter man den kanske som nykokt med lite smör och salt, ”corn on the cob”.
Nåväl, ett år just vid tiden när majsen precis mognat var vi inbjudna till grannfamiljen. Grannen jobbade på ett växtförädlingsföretag och han ville bjuda på färsk majs som han skördat under dagen. Det var verkligen god majs! Precis lagom kokt och med fylliga söta kärnor så vi lät oss väl smaka.
Majsen smakade utsökt och när vi återigen bedyrade att det kanske var den bästa majsen vi ätit tog vår värd till orda: ”Yep, that XZ-723 sure is coming around nicely! It’s the toughest corn we’ve created. Why, take these ears, we’ve showered them with massive amounts of pesticides during the growing season and they just keep growing. Can’t kill ‘em.” Han tycktes förlora sig någon sekund bland sina tankar på ogräsmedel och majsfält. Vi väntade på fortsättningen och plötsligt verkade han inse att det kanske inte lät så bra i våra öron så han lade till, ”Still safe to eat of course”. Nästa gång fatet med majskolvar bjöds runt blev de flesta kvar.
