I två år har nu Grekland befunnit sig i en akut kris. Ett stort nödlån på 110 miljarder euro i maj 2010 verkar nu följas av ytterligare ett lån på 130 miljarder. Förutom det så kommer mer än hälften av skulderna till privata investerare att skrivas av. Man kan nog utgå från att dessa avskrivningar direkt förs över till storbankernas och fondernas kunder via avgifter och sämre villkor. Det blir du och jag som får betala som vanligt.
Efter förra nödlånet var det meningen att Grekerna skulle dra åt svångremmen och minska sina statliga utgifter samtidigt som man skulle ta in pengar via privatiseringar. Så blev det inte riktigt. Grekerna har en månghundraårig historia av förhandlingar och är inte vana vid att inte kunna prata sig ur en knipa. Kontrasten mot hur Estland hanterade sin kris för ett par år sedan är total.
Förhoppningen sägs vara att nödlånen skall kunna betalas tillbaka men det är det nog inte så många som tror på. I stället vill man antagligen köpa sig tid för att se till att det finns ett smidigt sätt att föra över skulderna till de europeiska skattebetalarna utan att banksektorn kollapsar.
Normalt när ett land hamnar i en sådan här kris löser man det genom att släppa iväg inflationen lite grand. Då minskar skulden automatiskt efterhand dels genom att lånegivarna får lite mindre tillbaka men framför allt får man en möjlighet att hålla nere löner. Att skära ned lönen med fem procent är mycket svårare än att låta inflationen äta upp fem procent av den.
Det är lite som den gamla historien om att koka en groda: om man lägger en groda i hett vatten hoppar den ur. Om man lägger den i kallt vatten som värms upp stannar den kvar och blir kokt. Inflation är som att lägga grodan i kallt vatten. Den fungerar som en långsam lönesänkning och ger inte de omedelbara proteststormarna som vi ser i Grekland i dag.
Så länge man inte kan använda inflation eller devalvering för att bli av med statsskulden är man hänvisad till nödlån och åtstramningar. Åtstramningarna leder i sin tur till sämre ekonomi som måste lösas med nya lån. Så fortsätter experimentet: kan ett land spara sig ur en kris som den vi ser i Grekland?